CAMILLA

I natt har vi provat på något nytt - vi har inte väckt Tilde en enda gång för att hon ska äta. Alla nätter hittills har vi ägnat oändligt mycket tid att få liv i den lilla sömntutan som absolut inte ville äta utan bara sova. Men nu är det slut på det! Eller i alla fall så länge vikten går åt rätt håll. Det hela resulterade i att lilltjejen sov mellan tolv och halv sex. Inte för att jag har sovit bra för det. Jag har snurrat hela natten och drömt om att hon har skrikit och att jag har plockat upp henne och lagt henne i vår säng. När Niklas snurrade runt i sömnen i natt så flög jag i panik upp och skrek "akta Niklas!!" i tron om att han rullat över Tilde. Men Tilde låg förståss och sussade gott i sin egna säng. Duktiga lilla tjej.

Dagarna rusar förbi och lilla tjejen har hunnit fylla sju veckor. Hon växer så det knakar och för var dag som går så blir hon mer och mer närvarande - skrattar och "pratar". Goaste lilla unge!

Senaste tiden har kantats av flera trevliga besök. Besök av "Antik-faster" (självvalt namn) Karin och Nicklas, Johanna och Daniel, Malin och Joel, Sarah och Agnes, Alice och Annie, familjen Friberg, familjen Sandberg, Johan och Amanda. Vissa dagar har vi haft en lunchsittning med ett gäng och en efterföljande middagssittning med ett annat gäng - men har varit trevligt! Och fler besök är inbokade. Lördagen spenderade vi i sommarstugan med familjen. En ljummen afton med grillning och årets första dopp för min och Niklas del. Igår var familjen på besök här - grabbarna fiskade och tjejerna tog en kvällspromenad. "Semester" på en pinne.

Niklas har gått på semester och inga är gladare än jag och Tilde. Jo, Niklas förståss.

Hasslöfestivalen är förbi. De sena spelningarna hördes alldeles utmärkt i vårt sovrum. Lite festivalhäng ett par hus bort - sällskapet med varsitt glas i handen, jag med en gungande barnvagn. Grillhäng på vår altan i gott sällskap. Jag med en lite gnällig bebis på armen. Nya livet som småbarnsförälder helt enkelt. Men ett leende från lilltjejen och jag klagar inte.

Har inte känt av sommaren så mycket ännu trots att mer än halva juli nu har rullat förbi. Ska försöka råda bot på det framöver.

Imorgon är det dags - Hasslöfestivalen slår upp sina portar. Brukar vara lite av årets höjdpunkt - trevligt folk, bra musik och härligt väder (förhoppningsvis) är helt klart en lyckad kombo. I år blir det ju dock lite annorlunda för min del, och även om jag ska spendera hela helgen med den bästa jag vet så kan jag inte låta bli att vara lite avundsjuk på alla andra som ska få gå på festivalen. MEN - jag befinner mig ju ändå på Hasslö så får väl ha Hasslöfestival på annat vis i år. Istället för att stå i ett gungande publikhav och lyssna på livemusik så får jag väl gunga barnvagnen utanför och tjuvlyssna. Och trevligt folk finns det ju gott om en helg som denna, så det lär jag inte lida brist på. En alkoholfri mojito på det och det lär bli en festivalhelg med guldkant ändå. Bara lite annorlunda. Nu får vi hålla tummarna för vädret också.

Idag har pappa Niklas börjat jobba och vi påbörjar får första pappa-fria vecka. Vi satsar på att strosa omkring i pyjamas lite extra länge. Eller Tilde gör det i alla fall. Själv satsar jag på att hinna äta frukost, klä på mig och ringa försäkringskassan under Tildes 10-minuters tupplurar. Det här med att små bebisar sover hela tiden är en ren lögn. Skönt att Niklas börjar sin semester redan nästa vecka. Även om jag stortrivs med att mysa med lilltjejen hela dagarna så underlättar det verkligen att vara två hemma.

I helgen var det Tosia i Ronneby. Vi var inte på plats men var däremot med på den traditionsenliga Tosiakvällen hemma hos mormor och morfar med alla kusiner och kusinbarn. Om något år kommer Tilde verkligen ha många jämnåriga lekkompisar där. Igår kom fd kollegan Josefine på besök och det blev en fika på altanen. Presenterna till lilla Tilde haglar - Tack alla för allt fint!

Lilltjejen har haft en jobbig dag idag med prover. Men vet ni, nu är vi äntligen utskrivna från neo. Visst, medicinen kvarstår och vi kommer få gå på en del återbesök - men det anses numera inte troligt att vi kommer att få flytta tillbaka till neo. Och även om neo i Karlskrona har världens bästa personal (jag kan inte lovorda dem nog) så är det otroligt skönt att veta att vi kommer att bli kvar här hemma.

Dagen till ära har vi varit med i tidningen, sånt man brukar vara när man kommer hem från BB. Det här med webbisar blev ju aldrig riktigt aktuellt för oss, även om vi nu tog en bild precis innan vi åkte hem på permission. Men från och med nu ska det bli lite mer "normalt".

Den här lilla flickan grät (för det lät verkligen som hon grät även om det inte kom några tårar) nyss i min famn. Från att ha sovit lugnt och stilla till att ha varit helt förkrossad. Förmodligen drömde hon en mardröm, för hon slutade skrika när hon till slut öppnade ögonen och insåg att hon befann sig i min famn. Så vad kan en sådan liten tös drömma för otäckheter då? Kanske var det någon dum som tog hennes napp. För som hon smackar på sin napp just i denna stund - ja vem som helst inser ju att den är ovärderlig.

I veckan och helgen har vi haft en del besök - alla med syfte att träffa vår nya lilla familjemedlem. Morbror Mathias kom förbi på en kopp kaffe i torsdags. Karin och Pelle kom förbi spontant på fredagskvällen. Igårkväll var familjen Elmér här på middag. Idag kom familjen Sandberg förbi på lite fika, och ikväll åt vi pizza på altanen ihop med Tildes mormor och morfar. Ny vecka och nya tag på ingång. Eller just det, vi ska ju fortsätta att vara hemma och bara mysa.